|
|
Ett nytt sätt att uppleva Paris
Inledning
Alliance FranÇaise de Linköping ordnade i september
2019, som ett led i firandet av föreningens
hundraårsjubileum, besök på några viktiga
institutioner i Paris dit turister inte har tillträde.
Sex medlemmar från Linköping deltog. Dessa
anteckningar återger mina (Christer Grönevall)
upplevelser. Jag väljer att inte namnge någon. Det kan
redan här nämnas att solen sken varje dag och det var
25-28 grader varmt varje eftermiddag, men på
hemresedagen den 22 september bröt störtregnet ut.
Onsdagen den 18 september
Besök på Cercle Suédois vid rue de Rivoli i närheten
av Place de la Concorde. En fransyska förevisade
rummen, med högt i tak, från vilka man har hänförande
utsikt över Jardin des Tuileries. Klubben är den
äldsta svenska utanför landets gränser. Medlemskap
förutsätter att man är svensk med bosättning i
Frankrike. Klubben håller öppet måndag-fredag. Det
nämndes att icke behöriga kan hyra klubben på helger
för t.ex. bröllop. Klubben har eget kök.
Vi fick se skrivbordet där Alfred Nobel satt och skrev
sitt testamente i det så kallade Nobelrummet. Det
berättades att Raoul Nordling – l´homme qui a sauvé
Paris – ofta besökte klubben. Vi fick se en bronsbyst
skapad av den svenske år 2017 avlidne skulptören
Gudmar Olovson. Denne konstnär har knappast nått den
berömmelse i Sverige som han förtjänar, men Provence
var förvisso hans främsta domicil.
Vid lunchen gav klubbordföranden information om
klubbens verksamhet. Vi fick även höra några roliga
anekdoter om bland andra ex-president Hollande som bor
i samma hus. Lunchen var utsökt med svenska
inslag såsom sill, lax och extra goda isterband m.m.
Kl 17 gjorde vi entré hos France Télévisions beläget
vid rive gauche inte långt från metro Balard. Vår
guide tituleras redacteur-en-chef, men inriktning på
att skapa programserier med politisk bevakning. Guiden
hade i maj 2019 hållit en föreläsning hos Alliance
FranÇaise de Linköping med betoning på ”les gilets
jaunes”. Den förklaring som han gav till att bjuda in
oss till televisionen var att han hade känt sig mycket
väl mottagen i Linköping.
Verkligheten överträffar dikten. Ingen hade kunnat ana
vad som skulle hända de närmaste fyra timmarna. Vi
fick se i princip ”allt”. Visserligen fick vi inte
träffa alla de fyratusen personer som arbetar vid
televisionen, men vi fick säkerligen se ett par hundra
av dem i arbete. Visningen kröntes av att vi fick stå
i studion under direktsändning av Rapport. Efteråt
dinerade vi i televisionens stora matsal. Vid
hempromenad i den milda kvällen var vi faktiskt
”tagna”.
Torsdagen den 19 september
Besök på Alliance FranÇaise huvudkontor på sjunde
våningen vid Boulevard Raspail. Vi blev först av allt
förflyttade till balkongen med panoramautsikt över
Paris. Vi kunde se flera berömda kyrkor, närmast fanns
Église Saint-Sulpice och längst bort Sacré-Coeur.
Toppen av Notre-Dame kunde också skymtas.
Presidenten jämte dennes närmaste medarbetare höll ett
välkomstanförande i sitt arbetsrum. Jag svarade med en
kortare beskrivning av verksamheten i Linköping.
Härefter ”fikade” vi tillsammans med alla anställda.
Någon talade om Lappland. Det fick mig att berätta om
skidolyckan vid Riksgränsen där jag flög fritt i
luften och var mycket nära att omkomma. En av
fransmännen replikerade snabbt att han hade hållit på
att omkomma i Göteborg – men av helt annan orsak.
Detta fick fransmännen att tända till på alla
cylindrar med en kanonad av kommentarer. Skratten
rungade. Fransmännen fick tillfälle att visa upp
mästerlig humor.
Presidenten berättade att han hösten 2020 ska ordna
ett colloque i Paris dit alla alliancer i världen har
rätt att närvara. Han räknar med att vi ska få träffa
president Macron. Det enda som är klart är att detta
colloque beräknas gå av stapeln i september eller
oktober.
Man bad att få ett manus om linköpingsalliancens
historik m.m. jämte några fotografier. Man avser
alltså att skriva något om vårt hundraårsjubileum. Vi
är under lupp.
Eftermiddagen bjöd på fria aktiviteter, men på kvällen
hade vi gemensam middag i Quartier Latin. Efter
middagen promenerade några av oss längs rive gauche
och över Pont du Carrousel i riktning mot Opera, där
man dansar tango på trappan varje kväll. Vi blev
hänförda över den strålande illumineringen och av alla
ljusspeglingar i Seine. La Tour Eiffel lyste i guld,
men plötsligt gnistrade ett diamantregn. Kvällen
avslutades, för tre av oss, med Kir Royale vid ett
café intill Opera.
Fredagen den 20 september
Besök på Sveriges ambassad på rue Barbet de Jouy. Om
man utgår från Assemblée Nationale och promenerar tio
minuter åt söder – då har man kommit rätt. En ganska
närbelägen granne är Musée Rodin. Vi möttes i entrén
av ett fotografi föreställande August Strindberg (känd
som svenskt geni men också som uppviglare, varför jag
blev överraskad att finna honom där). Mindre
överraskande var det större fotografiet av Carl XVI
Gustaf och Silvia. Lokalerna är ljusa och modernt
möblerade i en icke stram stil. Två tjänstemän och en
praktikant tog emot oss. Man berättade att ambassaden
arbetar med allt från svensk-franska relationer till
miljö och kultur m.m. Man talade mer än en gång om
”svensk värdegrund”. Givetvis ingår det i alla
ambassaders skyldigheter att rapportera allt av vikt
till hemlandets regering.
Vi kände oss mycket väl mottagna på ambassaden. Vi
kände oss nog litet stolta att få komma dit. Dessutom
ordnade en av tjänstemännen, genom ett snabbt
telefonsamtal, så att vi fick komma till Institut
Suédois på eftermiddagen. Man betonade att ambassaden
värdesätter det viktiga kulturarbete som institutet
står för. Innan vi begav oss till institutet berättade
man att det inte hade regnat i Paris på en hel månad
(jfr ingressen).
På institutet började vi med att intaga en välsmakande
lunch i solskenet ute på gården.
Härefter fick vi träffa en ung fransyska som gjorde
sin första guidning. Hon förevisade drygt fem
specialinredda rum som ska kunna nyttjas av svenskar
som är profilerade i kulturens tjänst. Besökare på
institutet har inte tillträde till dessa rum, men i
övrigt har alla tillträde till det som visas. Det kan
nämnas att guiden gjorde ett fantastiskt arbete med
kunskap, stil och glädje att få förmedla information.
På kvällen gemensam middag strax intill metro
Gobelins, det ställe där gobelängernas vagga påstås ha
vaggat. En av deltagarna nämnde att en fransk jurist
hade rekommenderat rue Mouffetard som det mysigaste
och bästa stället för att gå på restaurang. Gobelins
var utsökt, men nästa gång i Paris hoppas vi komma
även till rue Mouffetard.
Vid den långa promenaden till Gobelins kunde vi se att
tornen på Notre-Dame är helt intakta och att resten av
kyrkan tycks säkrad med avancerade
byggnadsställningar.
Lördagen den 21 september
Stämningen var forcerad på lördagsförmiddagen. Det
påstods att 7 500 poliser var utposterade på
grund av befarade upplopp. Vi tog det säkra före det
osäkra och tog tåget från Gare St Lazare till Vernon.
I Vernon hoppade vi på ett miniatyrtåg (eller vad det
heter) som tog oss den fem kilometer långa sträckan
till Monets trädgård. Vi njöt av de båda vackra
trädgårdarna. Givetvis såg vi också Monets bostad.
Före hemresan åt vi tillsammans i Vernon. Vid
”hemkomst” till Paris visade det sig dessbättre att
det inte hade blivit några nämnvärda upplopp.
Härmed var resans ”officiella” del avslutad.
Det kan nämnas att alla fransmän som vi träffade under
veckan var mycket trevliga och hjälpsamma. Myten om
”distanserade” fransmän kommer alltså på skam. Skälet
till att vi kom till Gobelins var att en helt
främmande fransman intervenerade när vi letade efter
restaurang i Quartier Latin. Denne tyckte att Quartier
Latin hade blivit något av en turistfälla och att
Gobelins skulle erbjuda högre värde åt oss. Det sätt
på vilket han tilltalade oss var uppsluppet och
angenämt. Det visade sig också nästa kväll att
Gobelins är ett bra val, men nästa gång blir det
kanske rue Mouffetard…………………….
Nedtecknat av Christer Grönevall
Pres
Alliance FranÇaise de Linköping
|
Accueil